Lite värme åt frusna fingrar

Det är ofta man tänker tillbaka nu och minns  många händelser som etsat sig fast i mitt minne. Det jag ska berätta om är när jag kanske var ca 15 år och bodde tillfälligt hos min faster en tid medans min fostermor vistades på sjukhus. Visst var de snälla att jag och hunden fick bo där annars hade jag fått bott ensam i ett hus på landet med vedeldning och snöskottning. Jag gillade att få bo så fint och då var det bara en hyreslägenhet men de hade badrum och det betydde allt för mig. Det var stränga människor som talade om vad vi fick göra och inte göra och man försökte uppföra sig så gott man kunde.
På den tiden så fanns det en vicevärd i alla hyreshus som hade helkoll på allt och han hade extranycklar om man hade oturen att låsa sig ute och det hände en gång för mig så klart, det fanns även portvakt som höll ordning man skulle aldrig vågat att kasta något godispapper på marken för han såg allt.
Det här var på vintern vid jultid och det var mycket kallt 20- 25 grader och då är man inte ute och fryser.
Jag hade blivit bekant med en jättegullig tjej som var lika gammal som mig och jobbade som springflicka i en mataffär (då bar hon hem varor till bekväma människor som inte ides göra det själv) det var så jag blev bekant med henne när hon kom med sin tunga matkorg till dörren. Man undrar om hon fick dricks någon gång av den familjen vilket jag knappast tror. Det var jättekallt och jag sa att hon skulle komma upp till mig för hon var tvungen att vänta på sin buss i ca 1- 1½ timme efter kl. 18 när butiken stängt för dagen och hon bodde 1 mil utanför kommunen  och jag tyckte det var kul när hon kom. Det gick några dagar sedan så sa min faster ifrån att några kompisar fick vi inte ta hem dit för de ville ha lugn och ro på kvällarna och jag försökte förklara att det var kallt för henne att vänta på bussen men det var inte vårt bekymmer talade hon om. Har ofta tänkt på det här men har aldrig blivit av att jag talade om hur det var när jag skyndade mig ner och mötte henne i porten så hon kunde värma sina händer på elementet. Varför skyddade jag min faster och inte talade om sanningen för min kompis hon undrade nog varför hon inte fick komma in och värma sig för hon hade inte stört någon?
Nästa gång jag pratar med min vän så ska jag fråga om hon minns när vi stod och fnissade i trapphuset och värmde oss på elementet  tänk att hon blev min svägerska och en mycket god vän.

                                                         // Majsan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0