Lite värme åt frusna fingrar
Det är ofta man tänker tillbaka nu och minns många händelser som etsat sig fast i mitt minne. Det jag ska berätta om är när jag kanske var ca 15 år och bodde tillfälligt hos min faster en tid medans min fostermor vistades på sjukhus. Visst var de snälla att jag och hunden fick bo där annars hade jag fått bott ensam i ett hus på landet med vedeldning och snöskottning. Jag gillade att få bo så fint och då var det bara en hyreslägenhet men de hade badrum och det betydde allt för mig. Det var stränga människor som talade om vad vi fick göra och inte göra och man försökte uppföra sig så gott man kunde.
På den tiden så fanns det en vicevärd i alla hyreshus som hade helkoll på allt och han hade extranycklar om man hade oturen att låsa sig ute och det hände en gång för mig så klart, det fanns även portvakt som höll ordning man skulle aldrig vågat att kasta något godispapper på marken för han såg allt.
Det här var på vintern vid jultid och det var mycket kallt 20- 25 grader och då är man inte ute och fryser.
Jag hade blivit bekant med en jättegullig tjej som var lika gammal som mig och jobbade som springflicka i en mataffär (då bar hon hem varor till bekväma människor som inte ides göra det själv) det var så jag blev bekant med henne när hon kom med sin tunga matkorg till dörren. Man undrar om hon fick dricks någon gång av den familjen vilket jag knappast tror. Det var jättekallt och jag sa att hon skulle komma upp till mig för hon var tvungen att vänta på sin buss i ca 1- 1½ timme efter kl. 18 när butiken stängt för dagen och hon bodde 1 mil utanför kommunen och jag tyckte det var kul när hon kom. Det gick några dagar sedan så sa min faster ifrån att några kompisar fick vi inte ta hem dit för de ville ha lugn och ro på kvällarna och jag försökte förklara att det var kallt för henne att vänta på bussen men det var inte vårt bekymmer talade hon om. Har ofta tänkt på det här men har aldrig blivit av att jag talade om hur det var när jag skyndade mig ner och mötte henne i porten så hon kunde värma sina händer på elementet. Varför skyddade jag min faster och inte talade om sanningen för min kompis hon undrade nog varför hon inte fick komma in och värma sig för hon hade inte stört någon?
Nästa gång jag pratar med min vän så ska jag fråga om hon minns när vi stod och fnissade i trapphuset och värmde oss på elementet tänk att hon blev min svägerska och en mycket god vän.
// Majsan
Det vandrande glaset
Det var på 60-talet när jag och hustomten bodde i Skara och det var där jag träffade på Bror-Eric som är en gammal barndomsvän. Han arbetade som dekoratör på ett varuhus i staden och våra familjer började vara tillsammans och deras son och vår son var lika gamla.
Bror-Eric är ju en rolig kille och nu kom han på att vi skulle ha seance hemma hos oss, visst verkade det skrämmande men samtidigt blev man nyfiken.
Ett stort papper som vi ritade ringar på efter ett glas och så skulle vi ha bokstäver i ringarna det var noga hur det skulle se ut och så två ringar med JA och NEJ skulle det också vara. Ett ljus skulle tändas så vi fick upp stämningen.
Seancen började och glaset kom igång det började tjuta när det rörde sig i en väldig fart över papperet och snurrase nästan välte när Bror-Eric sökte efter en släkting .
Vi fick en tillsägelse att lägga ett dödsblad under papperet så vi inte repade bordet sa anden. Vi tog en tidning med dödsannonser och la under papperet och det blev lugnare på bordet, riktigt kusligt skulle det vara.
Många anhöriga frågade vi efter och anden var hjälpsam och det var riktigt spännande med oväntade svar av anden. Vi hade ofta seancer den sommaren med en del skrämmande upplevelser så jag började bli riktigt mörkrädd för oväntade ljud, hustomten trodde inte riktigt på det och anden var störd av det. Vi fick kontakt med satan och han fick håret att resa sig i nacken på oss.
Han ville visa oss ett öga som tittade på oss i fönstret men vi bodde ju på tredje våningen så det trodde vi inte på. men han var där sa han. Så skulle vi avsluta seancen och en ande ber oss att sluta upp att störa de döda de måste få sin ro. Vi bestämde att vi skulle sluta nu för vi ville inte oroa de döda, våra vänner gick hem och vi satt vid bordet och pratade om kvällen då klockan tystnade med sitt tickande och den stannade en minut över 12 på natten. Det började krypa kalla kårar efter ryggen.
// Majsan
..
..
- 23 c.
Man vill inte gå ut nu !!
Har ni smakat detta kaffe?
Barn berättar
En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom.
Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i kroppen.
Kristina 7 år
En kropp är något som tar slut i skona.
Allan 5 år
Sonja Alden
Blommorna vill ha ny jord
Kanske växer mina pelargoner och blir fina igen hoppas kan man ju alltid.
Får de ny jord och sedan lite näring så kanske de blommar lika fint som de
gjorde förra sommaren.
Solig söndag
man blir verkligen glad av att se den. Tyvärr så leker det inga barn ute i snön på våran gård och det saknar jag för nysvenskar gillar nog inte snö.
Ni vet väl att det är alla hjärtans dag 14.e nästa söndag så man får hitta på något hjärtligt och ge till sin hjärtevän.
Hur tyckte ni om melodifestivalen hade ni någon favorit som var med. Själv hade jag Jenny Silver hon var ju helt bedårande i sin boddy!! Hustomten höll på Singel men jag visste att rapp inte går hem. Nej skojar bara det var inte så mycket att titta på en film hade varit bättre för min del.
Kram från Majsan
Fredagsmys
Det är så tjusigt med alla vackra klänningar och stiliga killar som svävar fram *fnissar.
Håller på mina favoriter och hoppas de inte åker ut, för jag blev jättebesviken när Agneta och Tobias åkte ur förra veckan. Ha en trevlig kväll så hörs vi senare.
Kram.
