MAJSAN

Nu är jag tillbaka på 50 talet med en berättelse om när jag började i syslöjden.

När jag började i 6 klass kom en ny fröken till vår skola hon var så fin och snäll  alla avgudade henne, efter flera år med en obehaglig gammal lärare så var vi så lyckliga för Karin vår nya fröken.
Vi fick börja med syslöjd som alla flickor hade längtat att få lära sig.
Vi fick  börja att sticka en grytlapp det var så tråkigt att sticka och efter många tappade maskor så blev den äntligen färdig. 
Sedan så skulle vi få sy en lappkudde som flera i klassen redan börjat med , vi skulle ta med lappar hemifrån som vi sedan skulle klippa i viss storlek och sedan sy ihop till en  kudde.

Det blev nobben hemma min fostermor  sa bestämt ifrån att jag inte fick ta några lappar.
När jag frågade så sa hon att skolan skulle hålla med tyg och inte hon, jag fick inte ta en tyglapp med mig.

Som jag bönade och bad att jag skulle få dessa ynkliga lappar, hur skulle jag våga säga till fröken att jag inte fick ta lappar det var en plåga, min fostermor kunde verkligen vara hård ett nej var ett nej och då frågade man inte en gång till.
 Jag tog mod till mig och frågade om lapparna en gån till för alla andra syr kuddar nu sa jag.
Då blev hon så arg att och skulle ringa upp min fröken och tala med henne om lapparna men jag lyckades med någon nödlögn få henne att inte ringa så det blev lugnt.
Jag hittade på det ena efter det andra om dessa lappar när mina skolkamrater frågade varför jag inte sydde någon kudde.
Min fröken lät mig att börja med ett annat syjobb och hon sa aldrig något om lappkudden hon anade nog att jag inte hade det så lätt hemma.
De andra i syslöjden jämförde sina lappkuddar och berättade vad som lapparna en gång varit och jag tittade avundsjukt på.
På avslutningsdagen skulle allt man gjort i slöjden läggas fram så föräldrarna kunde se hur duktiga barn det fanns i klassen.
Till mig sa någon att det blev väl över lite tyg nu (när de tittade på min nya klänning) så jag kundr sy en lappkudde.
Usch, så dåligt jag mådde för den där lappkudden.

En liten struntsak egentligen, men samtidigt ville jag skydda min mor så andra inte såg så arg hon kunde bli det förstår jag nu.
Det är bara en liten episod som hände på 50 talet och många kränkande upplevelser hände under min uppväxt
i fosterhemmet.

Minnen vill man ska vara vackra men så är det inte alla gånger minnen kan göra mycket ont också.


                                                  // Majsan

Här har vi strålande väder och alla verkar ganska slöa men det ska väl vara så dagen efter.
Långbord med knytis mogendans, det är passar nog denna sekt. Själv saknar jag alla små barn som brukar
charma oss alla med sitt naturliga  deltagande och kransar i håret .
Jag tror att det är bara en eller två småbarn här. De  som har  blomsterkrans i håret ca. 50 år och  uppåt de flesta är hundägare.  De var bättre förr när det var sämre !
God fortsättning på helgen.

Nu är det midsommar och då är det viktigt att det finns jordgubbar.
Då kommer jag att tänka på jordgubbslandet vi hade när jag var barn på 50-talet och allt jobb som vi lade ner på  det.
Det skulle rensas  ogräs och planteras nya plantor vattnas och mycket bär blev det också,  vi satte upp blankt papper på pinnar som skulle skrämma fåglarna för det tyckte ju också om bären.
Men så hände något jag vet inte vad men jag har mina aningar.
Närmaste grannen sa att jordgubbslandet låg på hans mark och han skulle ha tillbaka den biten och skulle
be en annan granne att ta bort det för han hade traktor bort skulle det!!
Jag tror att vi inte tog det på allvar med gubben Lindgren för han var en riktigt elak gubbe som brukade komma in till oss ibland och sitta och muttra i soffhörnet med sin snusdosa.
Han var  ingen trevlig gäst för där satt han och darra och drällde snus runt sig som man fick sopa upp när han hade gått hem.
Men en dag så kom storbonden med sin traktor och jordgubbslandet försvann och där stod jag och min syster
i fönstret och tittade på.  Det är ett så starkt minne för mig som har etsat sig fast jag glömmer det aldrig .
Jag kommer aldrig att förstå att storbonden gjorde som gubben Lindgren ville, om han var en normal människa
så borde han inte göra en sådan sak för han hade ju ingen glädje av det vad jag vet. 
Livet på landet är inte någon dans på rosor om man inte är infödd bonde för där är rangordningen stenhård.
Den som tror att lyckan är att växa upp på landet den tror nog oskså på tomten.
Jag kommer att berätta mer om min
uppväxt på 50-talet som kunde vara riktigt tragiskt och är ingent som man längtar tillbaka till.

                                                                                   // Majsan

När man inte hinner göra någon vacker sjal till midsommarafton så såg
jag att det fanns fleecsjalar att köpa men ingen vit som jag ville ha.
Hittade en vit filt som jag delade på mitten och klippte fransar så blev det
två sjalar. Kan vara skönt till gäster att få mysa i.

Här får man se upp för nu kommer tåget :-)

Så gick det med den sagan..
Det blev ju lite fickpengar för norskan, hon fattade inte att nyheten skulle
chockera oss alla.

Den här bilden tog jag förra helgen när jag var till Sala. Det är för mig som växt upp
på landet ett sommarminne från den tiden, jag kan höra hur humlorna surrar och doften
av gräs som sticker i näsan.
Hästen som går i sin hage och betar av det nya gräset verkar också att 
njuta av sommaren. 

Den här hittade jag på Blomsterlandet och den ser ut att trivas lyser upp
på den tråkiga väggen. Jag tycker att pelargoner är tåliga det är en 
blomma som passar mig, man har lite svårt att välja  för det finns massor
av fina blommor.
 

Jag älskar böcker och kan läsa om en bok flera gånger.
Tänk att ligga och myspysa under en pläd och läsa en bra  bok
specellt när det är dåligt väder. Nu har jag fått flera nya böcker
som jag tror är roliga vet knappast vilken jag ska börja med.
Hos mig regnar det i dag så det finns inte så mycket att göra ute
tror att jag blir hemma den här helgen.
Vi ses och hörs..

                                              // Majsan

Äntligen så kan det bli lite ordning i huset nu när Olga tar hand om tvätten.
Lite för lång tid tycker jag att hon tar på sig men man kan ju inte klaga på allt
huvudsaken att det blir rent. Hon är ju mycket tyst av sig och det är ju bra för
hon ska veta sin plats och här skramlar man inte i onödan. Hoppas att vi kommer
att trivas med henne.... :-))

Hur tycker ni om att det ska bli hundskatt i kommunen igen, det har ju varit det en gång i tiden.
Något måste göras åt alla hundar som gör sina behov precis var de vill, och ett visst antal olämpliga hundägare skulle begränsas.
Jag tycker att det är så fel att en del människor skaffar sig  ett par hundar och flera ändå.
Det är en salig blandning i alla hundar nu och de är billigare (gratis) i inköp naturligtvis så då kan man ha hur många som helst, snart ser man inte en renrasig hund.
Sedan så har många sina hundar lösspringande det så känns mycket olustigt att möta eftersom jag är hundrädd.
Om det blev en skatt för hundägarna så tror jag att det skulle bli lite ordning på eländet för inte löser det några problem att bara skriva insändare i lokaltidningen.
Eftersom jag är en stor djurvän så mår man dåligt av att läsa om de stackars får som blir jagade av hundar i sin hage och springer för livet så de bryter benen.
Hoppas det blir en ordentlig hundskatt unigefär som bilskatt men då är det till kommunerna att att se till att det finns hundlatriner i hela kommunen.  Som det var förr så måste hunden bära halsband med sitt skattemärke och då såg alla om man hade betalat sin skatt för det byttes färg precis som fordonsskatt.

Om man tänker tillbaka 10 år hur det var då så har det verkligen hänt mycket.
Att vi lever i en otrygg värd börjar märkas ganska tydligt  för oss som är äldre när man inte vill gå ut sent på kvällen.
Vårat samhälle har förändras i en rasande fart vi pratar inte samma språk längre, man behöver hjälp med
en massa nya saker.
Kom att tänka på det när jag läste om den finska mannen på äldreboendet som hade glömt bort svenska språket.
Det är många som har det svårt med allt det nya som vi är tvingade till att lära oss.
Hur många 70 åringar har en dator och klarar av att använda den, räkningar måste betalas hur gammal du än blir.
Har du turen att komma till en läkare efter många felknappade nummer så fattar man knappast vad läkaren säger när han ringer upp.
Det är då man behöver hjälp av hemtjänsten men tyvärr så har jag redan fått den timmen då jag fick hjälp att duscha.
Det ser ganska mörkt ut för oss som är äldre, men jag tror att även många yngre har det mycket tufft med och får verkligen slita för att klara sig.
Sedan är de ju de som glider fram på en räckmacka och kan ta för sig .
Det är ju bara att skylla på att de glömt bort att betala, pengar finns ju för det är liten chans att någon kommer på vad de gömt i garderoben.
Varför ska vi  finna oss i den kränkande behandlingen som en behovsbedömmare bestämmer om vilken hjälp jag behöver det vet jag ju bäst själv vad jag vill ha, så länge jag är myndig.


                                                                                   // Majsan

Kamelungen frågar sin mamma:

Varför har inte vi glänsande vacker päls?
- För att vi ska kunna gömma oss i öknen, säger mamman.

Varför har vi så stora hovar?
- För att vi ska kunna ta oss fram .

Varför har vi så konstiga pucklar då?
-För att vi ska kunna lagra mycket när vi tar oss fram i den varma öknen.

-Okej nu fattar jag nog det mesta, sa kamelungen och fortsatte:

-Nu undra jag bara varför vi befinner oss i Borås Djurpark?

gränsen går vid plattan vid elstolpen.
Man kan ju bara inte gilla läget på den här campingen ( privata campingvärdar ska man nog se upp med) för
efter 16 år och många ägarbyten  på denna camping, blev kommunen utsedd av oss  gäster som den bästa och med den trevligaste personalen .

inget gräs bara grus och lera !!

Helgen firade vi i Sala och det var kanonväder inte för varmt :-)).
Kul att träffa de gamla grannarna som är så trevliga och bjöd oss på fika, vi
har ju bott grannar i 16 år på campingen så vi hade mycket att prata om. Inte
 en blomma som prydde campingen i år hoppas det kommer man har ju verkligen
blivit bortskämda  med alla fina blomplanteringar som kommunen brukade ha gjort
iordning till campingen öppnade.

Campingen såg för gräslig ut nu innan de har gjort iordning den trist att vi
inte ens hade flaggstängerna kvar det har aldrig sett så risigt ut under alla år
som det gjorde nu. Hoppas på att de kommer överens om hur de ska ha det men,
det är många viljor där som styr om varann.
Vår tomt så verkligen illa ut där vandrar gränsen hela tiden så när man flyttar
gränsen så fyller man igen med lite grus bara, tur att vi kan stå med bilen på
halva grannens tomt.
Ett måste är att man ska handla lite blommor  på Byrgers växtgård de har
så fina blommor.

Sitter hemma vid datorn och tröstäter godis , jag borde nog börja packa för
helgen.  När man börjar äta Ahlgrens bilar är det svårt att sluta, det är
verkligen sött!!
SOCKERVARNING!!

Hjjjjjjjjjjjjjjjälp !!! Det här är katastrof min söta lilla gulliga dammsugare har
blivit ett hatmonster, hur kan man vara så dum och tro att de gamla munstyckerna
skulle passa. Naturligtvis har företaget sett till att göra röret så grovt att man måste
köpa till munstycken till möbler MEN NU  ÄR VI DÄR IGEN...som det var för 40 år sedan
alla golvmunstycken är ju för klumpiga man kommer inte åt under skåp och låga
utrymmen, NU KÖR VI MeD RÖRET IGEN!!  Finns det ingen tillverkare som dammsuger
hemma ?? Brolinmunstycke kan jag inte vara utan.
Tur att vi inte köpte tvättmaskinen idag för då kanske inte luckan hade varit med , kanske
är det tillbehör, vad vet man ??

Så vi har snurrat runt och tittat på tvättmaskiner och nu vet jag inte alls vad
jag ska köpa. Naturligtvis så finns det massor att välja på och många nya märken
som man aldrig har hört talas om. Nu spelar det nog ingen roll viklen man köper
för alla verkade mycket bra enligt säljarna.
Inte kom jag hem med någon tvättmaskin heller och det är ju leveransvara och
då tar det ca. fem arbetsdagar !!!!


Hittade den här lilla tysta saken som jag tog med mig hem och ska testa
OM den verkligen är så bra.







Jag kunde inte motstå detta läckra strykjärn så jag köpte det också.

Det här är en sommarbild från 60-talet