Jordgubbslandet
Nu är det midsommar och då är det viktigt att det finns jordgubbar.
Då kommer jag att tänka på jordgubbslandet vi hade när jag var barn på 50-talet och allt jobb som vi lade ner på det.
Det skulle rensas ogräs och planteras nya plantor vattnas och mycket bär blev det också, vi satte upp blankt papper på pinnar som skulle skrämma fåglarna för det tyckte ju också om bären.
Men så hände något jag vet inte vad men jag har mina aningar.
Närmaste grannen sa att jordgubbslandet låg på hans mark och han skulle ha tillbaka den biten och skulle
be en annan granne att ta bort det för han hade traktor bort skulle det!!
Jag tror att vi inte tog det på allvar med gubben Lindgren för han var en riktigt elak gubbe som brukade komma in till oss ibland och sitta och muttra i soffhörnet med sin snusdosa.
Han var ingen trevlig gäst för där satt han och darra och drällde snus runt sig som man fick sopa upp när han hade gått hem.
Men en dag så kom storbonden med sin traktor och jordgubbslandet försvann och där stod jag och min syster
i fönstret och tittade på. Det är ett så starkt minne för mig som har etsat sig fast jag glömmer det aldrig .
Jag kommer aldrig att förstå att storbonden gjorde som gubben Lindgren ville, om han var en normal människa
så borde han inte göra en sådan sak för han hade ju ingen glädje av det vad jag vet.
Livet på landet är inte någon dans på rosor om man inte är infödd bonde för där är rangordningen stenhård.
Den som tror att lyckan är att växa upp på landet den tror nog oskså på tomten.
Jag kommer att berätta mer om min
uppväxt på 50-talet som kunde vara riktigt tragiskt och är ingent som man längtar tillbaka till.
// Majsan
Då kommer jag att tänka på jordgubbslandet vi hade när jag var barn på 50-talet och allt jobb som vi lade ner på det.
Det skulle rensas ogräs och planteras nya plantor vattnas och mycket bär blev det också, vi satte upp blankt papper på pinnar som skulle skrämma fåglarna för det tyckte ju också om bären.
Men så hände något jag vet inte vad men jag har mina aningar.
Närmaste grannen sa att jordgubbslandet låg på hans mark och han skulle ha tillbaka den biten och skulle
be en annan granne att ta bort det för han hade traktor bort skulle det!!
Jag tror att vi inte tog det på allvar med gubben Lindgren för han var en riktigt elak gubbe som brukade komma in till oss ibland och sitta och muttra i soffhörnet med sin snusdosa.
Han var ingen trevlig gäst för där satt han och darra och drällde snus runt sig som man fick sopa upp när han hade gått hem.
Men en dag så kom storbonden med sin traktor och jordgubbslandet försvann och där stod jag och min syster
i fönstret och tittade på. Det är ett så starkt minne för mig som har etsat sig fast jag glömmer det aldrig .
Jag kommer aldrig att förstå att storbonden gjorde som gubben Lindgren ville, om han var en normal människa
så borde han inte göra en sådan sak för han hade ju ingen glädje av det vad jag vet.
Livet på landet är inte någon dans på rosor om man inte är infödd bonde för där är rangordningen stenhård.
Den som tror att lyckan är att växa upp på landet den tror nog oskså på tomten.
Jag kommer att berätta mer om min
uppväxt på 50-talet som kunde vara riktigt tragiskt och är ingent som man längtar tillbaka till.
// Majsan
Kommentarer
Trackback
