Hemlängtan
Med glädje ser jag fram emot att få komma hem jag bryr mig inte så mycket om hur de har förändrat bara hoppas att det är klart. Mitt hem är min trygghet och jag hatar att flytta runt och leva i kappsäck, den biten är inte rolig usch så hemska minnen jag har av det att inte känna mig hemma någonstans. Det var bara att hanka sig fram sedan man fyllde 14 år och fick klara sig själv och känna hur utnyttjad man blev.. Min vändpunkt kom när jag flyttade till Gävle hade då fyllt 18 år och kravlade mig upp ur pigträsket det var absolut det värsta arbete man kunde ha. Jag kan gråta när jag tänker tillbaka på den tiden, när jag var piga åt den fina kontorsråttan som gick och drog med fingrarna på fönsterbrädan och sa att jag hade glömt att damma den. Hon fick väl sitt hon med när hon upptäckte att hon hade gift sig med köpingens flitigaste hankatt. Nej nu kom jag verkligen långt tillbaka i tiden och det ger mig ingen glädje av att rota i. Det var inte bättre förr inte för mig!
/Majsan
