MAJSAN

Jag är  kvar i mina tankar på 50-talet då det  fortfarande var dålig ekonomi efter krigstiden. Det som jag ska berätta om nu är sommaren -54 då  jag var drygt 10 år och min syster som var ett år äldre  gjorde en klassresa till Uppsala. 
Som jag tidigare skrivit så berättar jag inte det här för att söka medlidande det var inte mer synd om mig än andra fosterbarn på den tiden.
Det här är något som gäller tystnadsplikt och förnedrande tilltag av vuxna människor. Så var det ofta på landet alla var tydligen släkt med varandra och senaste  nyheter skulle ju vidare.

Det hade varit en lång dyster vinter min styvfar hade omkommit i en mc-olycka i november -53 min fostermor
var förtvivlad över ekonomin och sökte något bidrag för en drägligare tillvaro vilket jag kan förstå för arbetslösheten var mycket hög det var bara bönderna som klarade sig bra.

- Vi reste med tåg till Uppsala och det var så roligt minns jag vi hade fått pengar med oss min syster och jag och skulle handla souvenirer det var bestämt av skolan hur mycket pengar alla skulle ha med sig. Vi besökte många sevärdheter i Uppsala som vi åkte buss till och någons föräldrar var med på resan  som höll koll på oss.
Vi låg i skolsalar och var uppe sent på kvällarna vi hade verkligen roligt  busade lite med killarna som man gör.
En kväll skulle några köpa varm korv och alla skulle köpa varm korv så jag och min syster ställde oss också i kön. 
Det är när vi står i kön till korvkiosken då de förödande orden kommer som träffar min syster och mig som piskrapp av en flicka, hon verkligen river i åt oss och säger:  Ni som är så fattiga ska väl inte köpa korv.
Aj såå ont det gjorde, hon kunde ta ner oss på jorden för hon visste hur vår ekonomi var sedan fosterfar hade gått bort.
Min syster tänkte lyda som vanligt och avstå, men jag var benhård, köpa korv skulle vi göra och det skulle inte hon lägga sig i !!
Usch så illa jag tyckte om den där klumpiga tjejen där hon stod påklädd i en tantdräkt med snäv kjol fast hon bara var 12 år.
Vi berättade för mor vad som hade hänt och då talade hon om för oss att det var kommunalordförandes dotter som sagt till oss.   Alltså satt den mannen hemma och pratade om sådant som han hade tystnadsplikt om.
Det skvallrades om allt och de vuxna försökte luska ur en men vi fick lära oss att hålla tyst.

En del människor saknar något och det kallas för empati. För mig har min hårda uppväxt gett mig kraft att ge människor kärlek och omtanke och att vi ska vara rädda om varandra.
Tänk på att ett värmande ord är att någon bryr sig om dig.   Den som bara letar fel och vill såra är inte någon lycklig människa.